ec

Min berättelse handlar om min egen upplevelse av EC i min familj.

Med vårt yngsta barn har vi provat och praktiserat EC sen hen var drygt två månader. Jag hade hört talas om EC vid fler tillfällen men inte provat med äldsta barnet. För äldsta (då jag var ensamstående) körde jag istället med dessa personliga principer:

• Täta blöjbyten - På BB bytte jag ca en gång i timmen (bebis kissade otroligt mycket!). Under hela blöjperioden fortsatte jag sedan med att byta (engångs-)blöjorna så ofta det gick då hen hade en hel del problem med blöjexem etc.
• Bli dagtorr i rimlig ålder, här använde jag mej själv som referens. Jag blev torr dagtid någongång mellan 2-2,5 års ålder (och helt nattorr vid 3 år, eller hade väl egentligen varit en tid men det var då mamma tog bort blöjor helt). Detta var sent 70-tal.
• Sunt förhållande till egna kroppen, potta etc. Jag introducerade pottan någon gång mellan 1-1,5 års ålder (kommer inte riktigt ihåg, det är ca 10 år sen!)

Det fungerade bra, med tid och engagemang som vanligt. Jag hörde litegrann om EC när stora var liten och sedan flera gånger under årens lopp innan jag fick mitt yngsta. Detta med EC fanns någonstanns i bakhuvudet.

När jag var gravid med I blev jag intresserad av att kolla upp tygblöjor och bestämde mej för att använda det. Vi blandar flergångs (tygisar) och engångs blöjor i min familj, jag sätter mest på flergångs och min man mest engångs. Vi använder ofta engångs på natten men det har varit lite olika.
I och med att jag började med tygisar fick jag upp ögonen ännu mer för EC men det var inget jag bestämde mej för att testa under de första veckorna med ny bebis, inte förrän bebis visade tydligt att hen gärna gjorde både nummer ett och två vid blöjbyten. Alltså drog jag slutsatsen att hen såg det som ett ställe där man kunde göra sina behov och att hen gärna passade på att göra det utan blöja. Då kom jag ihåg mina tidigare funderingar och det kändes helt naturligt och lite spännande  att prova och se vad bebis tyckte om det.

Innan jag fortsätter med vår historia kan det vara på sin plats att förklara vad EC är, enligt min personliga tolkning, i korthet:

Elimineringskommunikation=

• Att ta tillvara barnets medfödda instinkt kring eliminering (dvs. att kissa och bajsa) och vara lyhörd för barnets signaler
• Att ha en kommunikation med barnet kring eliminering
• Att ge barnet möjlighet att lyssna på sin egen kropp (den medfödda instinkten) och erbjuda alternativ för eliminering som passar individen

EC-verktyg:

Man brukar tala om hjälpmedel för att ECa som EC-verktyg.

Ett exempel är tygblöjor som gör det lättare för barnet att känna sambandet mellan att kissa och att det blir blött.

För min egen del har det centrala i att praktisera EC med mitt barn varit att hen ska få möjlighet att lyssna på sin egen kropp, att lära känna dess signaler och de egna känslorna som kan väckas kring det. Jag ser det som något väldigt värdefullt att bygga vidare på för en god hälsa osv. då det kan vara svårt för barn att uttrycka hur det känns i kroppen och om något är fel etc. Att ECa är en sätt att uppnå detta.

Det känns även konstigt för mej att jag ska bidra till att skapa ett inlärt beteende där blöjan är det enda alternativet för barnet, för att sedan kräva att allt ska ändras om några år då barnet "ska" vara "stor" och sluta med den och istället gå på potta och/ eller toa.

När jag började prova EC ville jag först inte kalla det för EC, vi "testade ju bara". Och jag är fortfarande ingen "expert". Men alla är experter på sina barn och att använda ordet EC är bara en beskrivning man använder för att tala om det.

Lilla I var ganska betingad på skötbädden i början. Vi hade en vikis på den men den gled ofta omkring och han kände lite av plasten mot ryggslutet (hen har aldrig varit stillsam vid blöjbyten och när vikisen blev nerkissad vek vi in den och bytte till nästa blöjbyte istället).

När jag testade att grodhålla (ergonomisk ec-ställning) ovanför handfatet förstod hen inte alls vad meningen var. Men det var rätt kul att titta i spegeln ovanför. Så till slut höll jag bebis över handfatet med skötbädd och allt, så att hen kunde känna den mot ryggslutet. Då kom det kiss på en gång.

Hen gillade inte riktigt att bli hållen "i groda", hen spydde ganska lätt då. Så vi köpte en potta när hen var ca 3 månader. Och när jag skulle prova att hålla bebisen sittandes på potta första gången råkade bebis vara bajsnödig och det kom i pottan. Det plus att hen kände plasten mot slutet av ryggen (av förklarliga skäl valde vi en potta med lite ryggstöd) gjorde att hen sen visste precis vad den var till för.

Jag tyckte att det var svårt att se signalerna för att hen behövde gå och är det fortfarande då vi har en bebis som gnäller och pratar och låter mycket, hen har mycket vilja men är också väldigt glad. Men det kan vara svårt att urskilja vad hen "pratar" om eller signalerar. Därför började jag med EC på rutin. När man kör på rutin är dessa tillfällen viktiga:

• morgon (nyvaken)
• före och efter måltid
• före och efter vila
• i samband med blöjbyte

Jag konstaterade snabbt i början att före måltid eller vila inte passade oss, då var hen alldeles för hungrig eller trött för att orka med, så de tillfällena tog jag helt enkelt bort och la mer fokus på blöjbytena. Jag koncentrerade mej mest på dem i början då jag ofta var för trött på morgonen för att hinna till pottan i tid. (När hen blev lite större och var mer van behövde jag inte vara lika super-snabb på morgonen, så nu funkar det ofta bra.)

Det kändes som att bebis snabbt gillade idén om att kissa innan hen fick en ny blöja (om hen var kissnödig just då), istället för att kissa i den nya blöjan och ha en fuktig blöja till nästa byte. Bajs kom ändå ofta i blöjan, kanske för att vi upptäckte det snabbare och bytte på en gång. Men om hen behövde bajja när hen satt på pottan så gick det bra oxå. Under förutsättning att det bjuds på lite underhållning under tiden, med leksak, saga eller kanske rentav en rolig sång...

Så började det för oss. Just nu när jag skriver detta är bebis 9 månader. Det går upp och ner och just nu är det väldigt tråkigt att sitta på en potta eller toalett tycker bebis som bara vill stå och gå. Men vi fortsätter att erbjuda och det går bra även om allt kanske inte kommer däri. Det viktiga är att bebis är medveten om vad det gäller, hen känner igen hur det känns i kroppen och vad hen behöver (även om hen kanske struntar i att visa det för oss om det finns annat som är viktigare för bebis just då, att försöka smita uppför trappen tex.) och vi har kommunikationen, eller underhåller den åtminstone även om vi missar.

Veta mera

På Blöjfri bebis finns massor av bra information och det finns även en facebookgrupp som administreras av Blöjfri bebis.

Jag rekommenderar även boken the DIAPER FREE BABY (den är på engelska) som jag själv läser just nu. jag köpte den här.

Vad EC INTE är: 

• Krav på prestation (från barn och/eller förälder)
• Potträning
• En uppfostringsmetod
• En tävling om vem som har minst antal bajsblöjor på sin bebis
• Något man gör efter en mall eller exakt metod
• En metod att mäta vem som är en engagerad och bra förälder som gör "rätt"
• Något som går på räls

Vad EC ÄR:

• Något som praktiseras i 75 länder (*)
• Ett av många områden i livet där föräldrar vägleder sina barn
• En möjlighet att lära känna sitt barn på ett djupare plan
• Att erbjuda alternativ till att skapa ett inlärt beteende med blöja som "toalett"
• Att låta barnet lyssna på sin kropp
• Att vara lyhörd för vad barnet känner, vill och kan

(*) Källa: boken The diaper free baby av Christine Gross-Loh